Kunde inte vara med i Lindvallen då semestrar var bokade etc men med skulle vi vara så det var bara att boka in oss i Hemsedal. Det tog ungefär 7 timmar att köra från Göteborg med några korta stopp. Jag hade skött stugbokningen och vi fick en jättegullig liten timmerstuga alldeles på andra sidan ån från skidcentrat.
Det studerades kartor från föregående år för fullt samt vandringskartor för att få en större blick över området. Vi hade läst att ena liften skulle vara öppen så att möjligheten att ta sig upp på fjället fanns var vi säkra på. Pasta laddade en sista måltid, monterade kartställ och nummerlappar innan vi la oss.
Vi vaknade till en fantastiskt fin morgon med frost i gräset! Det var svårt att klä sig då vi visste att det skulle bli betydligt varmare under dagen men vi båda hatar att frysa. Så jag drog på mig de långa löpartightsen med cykelbyxorna jag fått av J under (går det att cykla bekvämt så why not). Sen var det lager på lager av tunna tröjor och löparjackan ytterst o buffen under hjälmen.
Hur man i fjällvärlden på en sträcka på ca 300 m lyckas träffa en flera cm stor glasbit är fortfarande en lite av en gåta för mig. Men på nåt sätt lyckades J.....tilläggas bör att vi inte ens kommit till starten. Många i min omgivning låter mig sällan få göra de där lite krångligare sakerna trots att jag vill lära mig. Det var nog tur att jag för nåt år sen gav mig fan på att byta cykelslangen själv...det fick ta den tid det ville. Nu slet jag av Js däck och var väldigt tacksam för min nya lilla väska under sadeln proppad med tillbehör. På med ny slang och börja pumpa!
Till start kom vi i tid och allt men pulsen hade gått upp regält av tanken att vi åkt så lång förgäves. Vi placerade mig och cyklarna ganska högt upp i backen som ledde mot liften och det var tid det bar av när J kom med kartan. Liften var inte igång så det bildades snabbt kö, många passade på att ta en kontroll som låg alldeles i närheten under tiden. Det betydde att jag traskade in i ett stort rör där det kom fjällvatten. 5 minuter in i tävlingen så var jag blöt om fötterna!
Blöt o skitig får man liksom räkna med. Ett o annat blåmärke också. Vi cyklade på i ganska bra tempo uppe på fjället vi missade vika av mot en kontroll vilket betydde en extra tur i uppförsbacke. Jag har märkt att jag har en ganska lång uppvärmningssträcka så jag flåsade som en galning när vi lämnade cyklarna vid vägen och skulle gå några hundra meter upp på en kulle. -Jag måste få ner min puls!
Mer äventyr involverande vatten, mossa o lera. Sen började en dryga 4 km vandring med cykel på en liten stig ner för berget. Stigen hade nog varit helt ok om det inte hade varit för en viss tidspress och cykeln! Det var rätt stenigt o lite småbrant på vissa ställen o det var inte riktigt att man kunde ta stöd på cykeln. Nåt enklare flakt parti försökte jag cykla lite men det gick inget vidare. Väl nere hade vi redan siktat in oss på en 15 poängare dit det var en bit o ta sig. Det var en vandring bland klippblock längs en å och väl framme var det ett klätter/via ferrata moment som jag tog. Van klättrare är jag men i cykelskor tappas all teknik bort!
Vi fortsatte plocka kontroller, inga var direkt svåra att hitta. Det var så många deltagare att det var lite lämmeltåg till kontrollerna. Vi ville inte uppleva samma sak som förra året med att vara för långt bort så vi vågade inte åka så långt bort på vägen utan gav oss iväg till Hemsedal centrum. Där väntade simning för J. Jag hade aldrig hoppat i där! Strömt som tusan och J sa att hon förfrös hjärnan. Vi kom i mål med gott om tid över och ska vi vara lite efterkloka hade vi hunnit med minst de två kontroller som låg nå km längre bort innan vi beslöt oss för att vända. Men poängen räckte till top 25 vilket vi var mycket nöjda med. Det var 70 startande damlag. Dock var det över 100 poäng till vinnarna, men ungefär 40 poäng till topp 10. Att vinna kanske inte riktigt är på kartan men jag vill bli betydligt bättre på att välja rätt väg och våga. Jag måste få ordning på mina knän så man orkar ge sig upp o springa på fjället och plocka poäng. Nästa år blir det kanske mix med M. Frågan är om vi kommer prata med varandra när vi kommer i mål Mr Ånglok har ju liiiite bättre kondis och förutsättningar än mig.
Hur som helst är Aim Challenge något av det roligaste jag har gjort och jag hoppas kunna vara med många gånger framöver! HELL YEAH!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar